Tack-brev till Jonathan

När vi hade träffat Jonathan Lindström ville vi skriva brev och tacka honom för att han kom till oss. Så här skrev vi:

Hej Jonathan!

Dina böcker är bra, brorsan! Tack för besöket! Det var trevligt att du kom. Tack för autograferna.

Det var jätteroligt när du berättade den där bajshistorien. Tack för historien om Spink-Jocke, och historien om när dina barn låg och pussades. Tack för att du lärde oss om pi och om bronsåldern. När du sa att du är 50 år så blev Simon chockad, för du är så duktig.

Hälsa dina barn att de måste komma till skolan. Vi kommer att sakna dig! Kom tillbaks hit!

Peace!

Hälsningar från 3A, grupp A.

Hej Jonathan!

Det var roligt att du kom och hälsade på oss. Några tyckte det var roligt att du glömde allting, men några tyckte det var tråkigt. Det var roligt när du berättade om bajs, och om dina barn som pussades och kramades när de hade brottats.

Vi lärde oss hur författare gör när de skriver, och att färgerna finns i hjärnan.

Jonathan Lindström bevisar att färgerna finns i våra hjärnor.

Vi lärde oss också hur ni gjorde dykarhjälmen och att det är jättefarligt.

Tyvärr är Spink-Jocke död. Vi hedrar honom med en tyst minut. Ett två tre nu är den tysta minuten slut! (Vi bara skojar, han lever, tror vi.) En kille som heter Muhammed kan tänja armarna nästan lika långt som Spink-Jocke. Han har 6 cm mellan fingertopparna när han försöker.

Hälsningar från 3A, grupp B.